XXVII: Jex Thoth - Witness

I Hate Records (2010)
45 rpm 12"

Japp, Jex Thoth igen. En EP den här gången, tyvärr inte lika fantastisk som det självbetitlade albumet. En typisk sån här platta man tar fram när man lyssnat för mycket på något annat man gillar mer med bandet och behöver variation men ändå inte. Tror det jag saknar är den variation som ändå finns på albumet, och det är ju lite svårt att vara hur varierad och intressant som helst när man bara ha tre stycken låtar (varav en är en cover) att röra sig med.

Ja mer än så får ni fan inte veta den här gången. Kan istället meddela att soffan som figurerar på alla bilder vandrat vidare. Den var en trotjänare. Sov fan bättre på den än jag gjort i någon säng, och den hade ju så fin färg också. Ytterligare ett bevis på att allt ska förgås och att det inte finns någon gud. Fan nu blev jag ju sugen på chips, har nog dragit i mig en och annan friterad åker med den där som sällskap.

XXVI: Jex Thoth - Jex Thoth

I Hate Records (2008)
33 rpm 12"

Jag är fullt medveten om att den här sortens ockult hårdrock med 70-tals flörtande av dignitet varit grovt hajpad de senaste åren. Men vad fan. Det här är bra på riktigt. Jag som många i min närhet har haft närmast extatiska live-upplevelser med Thotharna på scenen. Följande diskussion brukar utspela sig när vi diskuterar saken:


Jag: "Fan va feta Jex Thoth var live alltså!"
Någon annan: "Ja jävlar i min låda! (men de var nog bättre när jag såg dem på obskyrt ställe X istället för sunkigt hak Y där du såg dem)"
Jag: "Jag gillar när folk kan låta bli att sjunga som en nerdrogad Lars Leijonborg när förväntningarna är skyhöga efter att ha hört gomsegelsbriljansen på platta."
Någon annan: "Du har så jävla rätt och du är så oförskämt snygg!"
Jag: "Nej men tack så snällt du säger! Men nog om mig för en stund, visst sjöng hon jäklarns bra live?"
Någon annan: "Ja verkligen, hon behöver ju inte alls de där effekterna som de har på rösten på plattan!"

Här brukar diskussionen försvinna iväg som diskussioner ofta gör, och det var ju så vår herre Satan avsåg antar jag. Hur som. Jag har nu satt fingret på vad som kliat lite irriterande efter dessa diskussioner: användandet av ordet "behöver" eller likvärdigt. Jag menar vafan. Sen när blev saker OK först när de gått igenom en nödvändighetskoll? Om de blivit obligatoriska sen jag kollade senast så kan vi ju i princip alla gå hem och kollektivt bränna upp våra skivsamlingar (eller för din del: radera Spotify från datorn din mes (jag känner då och då en oresonlig aversion gentemot Spotify, men mer om det en annan gång). Jag hoppas det inte blivit obligatoriskt med att saker skulle vara "behövda" i musiken. Man behöver ju knappast dista gitarrer. Men varje dag faller jag på knä nästan rörd till tårar över att man ändå gjort det valet i många fall. Och det är bara ett exempel. Men kuk samma, det var ju inte därför vi var här från början.

Jex Thoth - bra skit... oj nu ser jag att nästa platta också är Jex Thoth så med tanke på att jag måste slagit någon sorts längdrekord på min stackars blogg så får jag nog sluta skriva nu.

o sister, take my sin / there are serpents in my skin / I tell you, it's no lie / run to the afterlife

På riktigt nu...

 Prokrastinera mera!

Är mitt uppe i flytt nu, men så fort jag landat kommer jag på riktigt börja uppdatera bloggen med tätare frekvens än någonsin. Ligger på 69 plattor i år nu, så jag har en del att slänga upp. Planerar även lite andra inslag på bloggen. Den som lever och inte är blind få se!

XXV: Chain Reaction - Chain Reaction

Monument Records (2012)
33 rpm 7"

Sjukt härlig debut från Örebrobandet Chain Reaction! Det bjuds upp till allsång från första stund och det är precis så peppande som HC kan bli innan jag får lite ångest av det. Jag är oftast inte sjukt förtjust i old-school men det här är en av plattorna som snurrat mest hemma på mattan i år. Blir glad av omslaget också, en ilsken katt och Örebros tågstation i bakgrunden, vilket påminner mig om när jag bodde med göttiga människor i kollektiv i Örebro för ett par år sedan.

Grabbarna bjussar på nedladdning på sin bandcamp också för intresserade! Skänk en slant till dem om ni gillar det lika mycket som jag gör.

a chain reaction / I made this choice without a doubt / eternal youth, hardcore / that's what I'm talking about / CHAIN REACTION / CHAIN REACTION / CHAIN REACTION

XXIV: Deftones - Around The Fur

Maverick (1997)
33 rpm 12"

Slog till med andra albumet i samma veva. Klart mer genomtänkta låtar, ljudbild och helhet. Fröet till framtidens sömnlöshet kanske såddes när jag i mitt pojkrum om måndagsnätterna vadade igenom skit på MTVs hårdrocksprogram Super Rock för att få se videon till My Own Summer (ja det här var innan allt var en Youtubesökning bort). Nu känner jag att jag egentligen vill skriva om Super Rock, så jag passar på att först säga: skitbra album, köp eller ångra er! Super Rock hade en del problem, exempelvis spelade de typ tre videos och sen fick man titta på den mest horribla reklamen som någonsin framställts av människan i minst 5 min. Fett. Man vågade inte byta kanal heller för då kunde man missa halva videon om man tajmade in sitt zappande med att de bestämde sig för att spela någan av de i snitt 2½ bra låtarna / program. Meeen, det här var fanimej inte tillräckligt människoföraktande för att nå upp i MTVs standard av världsrekordmässig uselhet. Nej nej nej, de första åren jag slaviskt (i brist på vettiga vägar att upptäcka bra musik) plågade mig igenom de här programmen skulle de även fylla ut de 2 timmar som programmet förfogade med en programledare. Det enda jag minns av programledaren är att hon alltid hade svart klänning tror jag, och att hon pratade en jävla massa strunt som jag minns det. Alltså, av de två timmar om var de enda timmarna under hela veckan då man kunde få se en video ackompanjerad av distad gitarr kände man sig manade att fylla ut med pladder. Tack som fan.

Så ja, nu fick jag det ur systemet. Men som sagt: fett bra album! Våga ge det en chans.

i always wondered what it takes / fiften stiches and a soft parody / to make my eyes be like deceit / believe the sting / proves heart to me

XXIII: Deftones - Adrenaline

Maverick (1995)
33 rpm 12"

Blev väldigt lycklig när alla Deftones album dök upp på vinyl för första gången på riktigt. Första som jag lagt vantarna på är så klart debuten, som jag hörde för första gången när jag var 12-13 år. Hade det här albumet och nästföljande på varsin sida av ett kassettband innan jag skrapat ihop till egna exemplar på CD. Perfekt längd. Möjligen är det därifrån jag fått min aversion mot album som är längre än 45 min. Deftones är nog det enda band som hängt med så hela vägen för mig, blir fortfarande peppad. Det här är en ganska opolerad inspelning och man kan utan ansträngning höra att de var stora fans av Bad Brains. Så jävla bra, tonårsnostalgi eller ej.

reborn left to sigh / recure maybe i'll / be born and simplify / the way i lay - before / I get bored / I get bored / i get bored

XXII: Amebix - Redux

Profane Existance (2009)
45 rpm 12"

I min blinda aversion gentemot nyinspelningar av klassiska låtar missade jag nästan att ens lyssna på den här EP:n. Som tur var slutade jag tjura och tog istället tjuren vid hornen och köpte plattan innan den försvann helt från skivbackarna. När plattan snurrat färdigt under nålen för första gången kunde jag bara konstatera: "Jag är en idiot". Det var för nära att plattan sålde slut innan jag fick tag i den bara för att jag skulle sitta hemma och gnälla över att band slaktar sina egna låtar. Till mitt eget försvar så blir det ju oftast skit när band ska fräscha upp sina gamla odödliga klassiker. Men jag måste ge Amebix att de fan gjort det med stil, klass, smakfullhet och alla andra adjektiv man förknippar med gammal crust punk. Fläskigare versioner av gamla låtar som inte pissar på varken fans eller den egna katalogen. En platta man kan spela på festen när man själv vill ljudsmutta sig lite Amebix men man även vill visa hänsyn till sina mesiga bekanta som inte klarar av att höra något som avviker för mycket från deras Toto-ljudieal.

Det river fint och jag vill bara vrida upp volymen mer och mer och hytta med näven.

no gods / no masters

(längre citat krävs fan inte)