I Hate Records (2008)
33 rpm 12"
Jag är fullt medveten om att den här sortens ockult hårdrock med 70-tals flörtande av dignitet varit grovt hajpad de senaste åren. Men vad fan. Det här är bra på riktigt. Jag som många i min närhet har haft närmast extatiska live-upplevelser med Thotharna på scenen. Följande diskussion brukar utspela sig när vi diskuterar saken:
Jag: "Fan va feta Jex Thoth var live alltså!"
Någon annan: "Ja jävlar i min låda! (men de var nog bättre när jag såg dem på obskyrt ställe X istället för sunkigt hak Y där du såg dem)"
Jag: "Jag gillar när folk kan låta bli att sjunga som en nerdrogad Lars Leijonborg när förväntningarna är skyhöga efter att ha hört gomsegelsbriljansen på platta."
Någon annan: "Du har så jävla rätt och du är så oförskämt snygg!"
Jag: "Nej men tack så snällt du säger! Men nog om mig för en stund, visst sjöng hon jäklarns bra live?"
Någon annan: "Ja verkligen, hon behöver ju inte alls de där effekterna som de har på rösten på plattan!"
Här brukar diskussionen försvinna iväg som diskussioner ofta gör, och det var ju så vår herre Satan avsåg antar jag. Hur som. Jag har nu satt fingret på vad som kliat lite irriterande efter dessa diskussioner: användandet av ordet "behöver" eller likvärdigt. Jag menar vafan. Sen när blev saker OK först när de gått igenom en nödvändighetskoll? Om de blivit obligatoriska sen jag kollade senast så kan vi ju i princip alla gå hem och kollektivt bränna upp våra skivsamlingar (eller för din del: radera Spotify från datorn din mes (jag känner då och då en oresonlig aversion gentemot Spotify, men mer om det en annan gång). Jag hoppas det inte blivit obligatoriskt med att saker skulle vara "behövda" i musiken. Man behöver ju knappast dista gitarrer. Men varje dag faller jag på knä nästan rörd till tårar över att man ändå gjort det valet i många fall. Och det är bara ett exempel. Men kuk samma, det var ju inte därför vi var här från början.
Jex Thoth - bra skit... oj nu ser jag att nästa platta också är Jex Thoth så med tanke på att jag måste slagit någon sorts längdrekord på min stackars blogg så får jag nog sluta skriva nu.
o sister, take my sin / there are serpents in my skin / I tell you, it's no lie / run to the afterlife
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar