45 rpm 12"
I min blinda aversion gentemot nyinspelningar av klassiska låtar missade jag nästan att ens lyssna på den här EP:n. Som tur var slutade jag tjura och tog istället tjuren vid hornen och köpte plattan innan den försvann helt från skivbackarna. När plattan snurrat färdigt under nålen för första gången kunde jag bara konstatera: "Jag är en idiot". Det var för nära att plattan sålde slut innan jag fick tag i den bara för att jag skulle sitta hemma och gnälla över att band slaktar sina egna låtar. Till mitt eget försvar så blir det ju oftast skit när band ska fräscha upp sina gamla odödliga klassiker. Men jag måste ge Amebix att de fan gjort det med stil, klass, smakfullhet och alla andra adjektiv man förknippar med gammal crust punk. Fläskigare versioner av gamla låtar som inte pissar på varken fans eller den egna katalogen. En platta man kan spela på festen när man själv vill ljudsmutta sig lite Amebix men man även vill visa hänsyn till sina mesiga bekanta som inte klarar av att höra något som avviker för mycket från deras Toto-ljudieal.
Det river fint och jag vill bara vrida upp volymen mer och mer och hytta med näven.
no gods / no masters
(längre citat krävs fan inte)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar