33 rpm 12"
Slog till med andra albumet i samma veva. Klart mer genomtänkta låtar, ljudbild och helhet. Fröet till framtidens sömnlöshet kanske såddes när jag i mitt pojkrum om måndagsnätterna vadade igenom skit på MTVs hårdrocksprogram Super Rock för att få se videon till My Own Summer (ja det här var innan allt var en Youtubesökning bort). Nu känner jag att jag egentligen vill skriva om Super Rock, så jag passar på att först säga: skitbra album, köp eller ångra er! Super Rock hade en del problem, exempelvis spelade de typ tre videos och sen fick man titta på den mest horribla reklamen som någonsin framställts av människan i minst 5 min. Fett. Man vågade inte byta kanal heller för då kunde man missa halva videon om man tajmade in sitt zappande med att de bestämde sig för att spela någan av de i snitt 2½ bra låtarna / program. Meeen, det här var fanimej inte tillräckligt människoföraktande för att nå upp i MTVs standard av världsrekordmässig uselhet. Nej nej nej, de första åren jag slaviskt (i brist på vettiga vägar att upptäcka bra musik) plågade mig igenom de här programmen skulle de även fylla ut de 2 timmar som programmet förfogade med en programledare. Det enda jag minns av programledaren är att hon alltid hade svart klänning tror jag, och att hon pratade en jävla massa strunt som jag minns det. Alltså, av de två timmar om var de enda timmarna under hela veckan då man kunde få se en video ackompanjerad av distad gitarr kände man sig manade att fylla ut med pladder. Tack som fan.
Så ja, nu fick jag det ur systemet. Men som sagt: fett bra album! Våga ge det en chans.
i always wondered what it takes / fiften stiches and a soft parody / to make my eyes be like deceit / believe the sting / proves heart to me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar