XXIV: Deftones - Around The Fur

Maverick (1997)
33 rpm 12"

Slog till med andra albumet i samma veva. Klart mer genomtänkta låtar, ljudbild och helhet. Fröet till framtidens sömnlöshet kanske såddes när jag i mitt pojkrum om måndagsnätterna vadade igenom skit på MTVs hårdrocksprogram Super Rock för att få se videon till My Own Summer (ja det här var innan allt var en Youtubesökning bort). Nu känner jag att jag egentligen vill skriva om Super Rock, så jag passar på att först säga: skitbra album, köp eller ångra er! Super Rock hade en del problem, exempelvis spelade de typ tre videos och sen fick man titta på den mest horribla reklamen som någonsin framställts av människan i minst 5 min. Fett. Man vågade inte byta kanal heller för då kunde man missa halva videon om man tajmade in sitt zappande med att de bestämde sig för att spela någan av de i snitt 2½ bra låtarna / program. Meeen, det här var fanimej inte tillräckligt människoföraktande för att nå upp i MTVs standard av världsrekordmässig uselhet. Nej nej nej, de första åren jag slaviskt (i brist på vettiga vägar att upptäcka bra musik) plågade mig igenom de här programmen skulle de även fylla ut de 2 timmar som programmet förfogade med en programledare. Det enda jag minns av programledaren är att hon alltid hade svart klänning tror jag, och att hon pratade en jävla massa strunt som jag minns det. Alltså, av de två timmar om var de enda timmarna under hela veckan då man kunde få se en video ackompanjerad av distad gitarr kände man sig manade att fylla ut med pladder. Tack som fan.

Så ja, nu fick jag det ur systemet. Men som sagt: fett bra album! Våga ge det en chans.

i always wondered what it takes / fiften stiches and a soft parody / to make my eyes be like deceit / believe the sting / proves heart to me

XXIII: Deftones - Adrenaline

Maverick (1995)
33 rpm 12"

Blev väldigt lycklig när alla Deftones album dök upp på vinyl för första gången på riktigt. Första som jag lagt vantarna på är så klart debuten, som jag hörde för första gången när jag var 12-13 år. Hade det här albumet och nästföljande på varsin sida av ett kassettband innan jag skrapat ihop till egna exemplar på CD. Perfekt längd. Möjligen är det därifrån jag fått min aversion mot album som är längre än 45 min. Deftones är nog det enda band som hängt med så hela vägen för mig, blir fortfarande peppad. Det här är en ganska opolerad inspelning och man kan utan ansträngning höra att de var stora fans av Bad Brains. Så jävla bra, tonårsnostalgi eller ej.

reborn left to sigh / recure maybe i'll / be born and simplify / the way i lay - before / I get bored / I get bored / i get bored

XXII: Amebix - Redux

Profane Existance (2009)
45 rpm 12"

I min blinda aversion gentemot nyinspelningar av klassiska låtar missade jag nästan att ens lyssna på den här EP:n. Som tur var slutade jag tjura och tog istället tjuren vid hornen och köpte plattan innan den försvann helt från skivbackarna. När plattan snurrat färdigt under nålen för första gången kunde jag bara konstatera: "Jag är en idiot". Det var för nära att plattan sålde slut innan jag fick tag i den bara för att jag skulle sitta hemma och gnälla över att band slaktar sina egna låtar. Till mitt eget försvar så blir det ju oftast skit när band ska fräscha upp sina gamla odödliga klassiker. Men jag måste ge Amebix att de fan gjort det med stil, klass, smakfullhet och alla andra adjektiv man förknippar med gammal crust punk. Fläskigare versioner av gamla låtar som inte pissar på varken fans eller den egna katalogen. En platta man kan spela på festen när man själv vill ljudsmutta sig lite Amebix men man även vill visa hänsyn till sina mesiga bekanta som inte klarar av att höra något som avviker för mycket från deras Toto-ljudieal.

Det river fint och jag vill bara vrida upp volymen mer och mer och hytta med näven.

no gods / no masters

(längre citat krävs fan inte)

XXI: The Smiths - Hatful of Hollow

Rough Trade (1984)
33 rpm 12"

Det här var det första Smiths-albumet jag köpte i min ungdom (då på CD) och sen har de hängt med. Eftersom det är en samling lider den av det de flesta samlingar lider av: för många låtar. Mycket är lite finare inspelningar av låtar från debutalbumet som kom året innan (så när som på två-tre låtar så är allt från debuten med även här). Är man fullständig Smithsnovis och vill ha mycket musik för pengarna skulle jag nog rekommendera att man istället köpte samlingen Louder Than Bombs som kom några år senare och är hittätare, men för alla andra (som inte lider av vanföreställningen att de är för tuffa för att lyssna på the Smiths) så är det en pärla. Om man ser till spridda låtar är det genomgående högklassigt, men det är som sagt för många låtar för att helheten ska hänga ihop och nå upp till nivån där vi finner de tre fullängdsalbumen som kom de tre följande åren.

how can you stay / with a fat girl who'll say / "oh would you like to marry me / and if you like you can buy the ring" / she doesn't care about anything / would you like to marry me / and if you like you can buy the ring / i don't care about anyone / except myself

Ursäkter, ursäkter...

Dåligt med uppdateringar då jag jobbat och inte varit hemma på hur jävla länge som helst. Skivhandlandet har dock legat på topp så det finns nästan dubbelt så många plattor att skriva något om mot vad jag lagt upp tidigare.

Vill be om ursäkt för att jag ber om ursäkt. Det finns ju inget tråkigare att läsa på en blogg än inlägg av typen "jag har inte uppdaterat". Men jag ska väga upp det med ett riktigt inlägg nu på stört.