33 rpm 12"
Dags för något utan distade gitarrer. Den här plattan har jag tänkt införskaffa sen jag hörde den för första gången för 10+ år sedan, men den har på något mystiskt vis alltid lyckas undkomma mina giriga nypor. Nu är den dock tryggt i min ägo. Jag vet inte riktigt hur en så pass lågmäld platta egentligen kan drabba så hårt. Kanske är det Will Oldhams mustasch som gör det. Kanske är det hans countrysorgsna stämma, eller hans vemodiga texter. Hur som helst bekräftar den något jag alltid misstänkt: Även gubbar har känslor. Det här är emo för gubbar. En platta att avnjuta när det utanför fönstret strilar ett regn från en gråmulen himmel och man surmulet sörplar sitt alldeles för sena morgonkaffe.
dread and fear should not be confused / by dread I'm inspired / by fear I'm amused
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar