XIX: Trap Them - Darker Handcraft

Prosthetic Records (2011)
33 rpm 12"

Jag inledde bloggandet med en lista över de tre bästa albumen från förra året. Om jag hade haft en plats över hade denna platta legat jävligt bra till att inta den. Snuskigt bra låtar. Felfri produktion. Magiskt omslag. De lyckas vara riviga och hårda som fan och samtidigt låta extremt mycket rock'n'roll (utan att bli löjligt Kvelertak-käcka). Eftersom de ställde in senast de skulle lirat på dessa breddgrader så står de högst upp på listan av band jag vill digga med foten till. Minns att jag såg en intervju med dem någonstans för ett tag sen. Kommer inte ihåg vad de sa, men jag vill dra mig till minnes att de bar skägg. De gav sålunda ett gemytligt intryck. Nä nu ska jag sluta skriva och vråla med i några catchiga bitar!

I am the goddamn son of a bitch / in the dead of the night / I want the cancer / I want the famine / I want the flood / I want the plague / I am the goddamn son of a bitch

XVIII: Skitsystem - Stigmata

Havoc Records (2006)
33 rpm 12"

Mer Skitsystem. Utan Tompa den här gången. Det var sista plattan de släppte om jag inte minns helt fel. Kanske jag som är förvirrad idag, men det känns mörkare och än mer ångestladdat än tidigare. Redan skivomslaget vittnar väl i och för sig om att det inte kommer bjudas på något skrattfest direkt. Jag hör mer black metal-slingor här också, vilket nästan aldrig är fel i min bok. Jag gillar att omslaget är i matt kartong (vilket även stämmer in på nyutgåvorna av de tidigare albumen). Det underlättar mitt lyssnande avsevärt då jag är löjligt pedantisk med mina plattor och ofta drabbas av handsvett i all nervositet det innebär att lirka ut en platta och placera den under nålen. Hur som. Det är fläskigt. Det är mörker. Det är ös.
  
din kalla skugga omslöt mig / när jag på bara knän framför dig stod / jag slutade äta / spydde upp din sperma / jag kissa och bajsade blod

XVII: Skitsystem - Grå Värld / Svarta Tankar

Havoc Records (1999)
33 rpm 12"

Ruskigt kompetent svensk käng som omöjligt kan ha undgått någon med minsta intresse i genren. Bandet bör väl vid närmare eftertanke vara välkänt även för fans av svensk metal då Tompa Lindberg trakterar gitarr och sliter på stämbanden. Miezsko från Nasum har varit med och rattat ljud, med ett relativt cleant ljud som resultat. Nej, vad oinspirerad jag känner mig. Ska skärpa mig i nästa inlägg (vilken inte kommer ta en månad på sig att dyka upp). Har halkat efter lite med bloggandet, så det finns flera fina plattor att skriva om. En trög nystart är väl bättre än ingen alls?

jag skriker ut i raseri / till alla er som ler / som skrattat bakom ryggen / som pekar och ser ner